3 månader efter Op.

20161031_170507
Världens sötaste pumpa!

Idag är det exakt 3 månader sedan jag fick min nya höft.

Ett tag var jag såå glad, jag hade flera veckor utan smärta. Och dte är bättre än vad jg haft på flera år!!
Men nu är jag lite gnällig igen.

Höften gör ont, mer ont än för några veckor sen.
Jag trodde helt säkert jag skulle kunna gå utan kryckor vid det 20161110_134919här laget. Men de kan jag fortfarande inte.
Jag går hos sjukgymnasten regelbundet, i början gick de så bra. Jag gjorde sådana framsteg bara på några dagar. Men 20161112_171347sedan fick jag väl som alltid lite för bråttom, blev lite för ivrig.
Höften blev mer svullen, jag fick mer ont. Och ja… nu känns de som jag står och stampar och inte kommer framåt. Fast det gör jag ju… det går bara sååå långsamt.

Min sjukgymnast är verkligen toppen. För hon vill hellre att det tar lite tid och blir rätt, än att jag skyndar och faller in i gamla ovanor där jag belastar fel och går snett. Och jag håller ju egentligen med henne helt och hållet.

20161108_151457
Syskonkärlek!

Så jag kämpar på, en dag i taget. Ska tillbaka till sjukgymnasten idag. Jag hoppas då att hon säger att jag får släppa kryckorna.
Sedan är det återbesök hos läkaren nästa vecka.
Sen börjar jag kanske jobba?!
Känns ju i och för sig orimligt med tanke på mina arbetsuppgifter. Men snart så… jag kämpar på…hej & hå!

Fredsmanifestation

 Idag var de dags för den årliga Fredsmanifestationen på Annelundsskolan. Hela skolan sjöng några sånger om fred utanför kommunhuset. De var så söta som vanligt. Men de häftigaste är ändå när de går i led från skolan till Kommunhuset alldeles tysta! En hel skola från fsk-klass till årskurs 6, som är tysta… hur ofta händer de?World peaceLäste faktiskt häromdagen om vilket kaos de var när jag skulle på fredsmanifestationen för 2 år sen, och hur man kan se på saker på 2 olika sätt.
Värt att tänka på när man bara ser alla perfekta bilder på instagram och alla superlyckliga skrytinlägg på facebook.Vill ni oxå läsa de så klicka här 

20161023_163318
Simon vann en massa Toblerone på Liseberg

Hur går de med Höften då?
Tja.. jag önskar jag kunde fortsätta säga som jag hela tiden sagt innan, att det blir bättre för varje dag. Men tyvärr har de gått lite bakåt. Har mer ont, blivit svagare igen (enligt min fantastiska sjukgymnast Kajsa) och jag känner mig tröttare pga smärtan.
Men jag ska inte deppa, säkert helt normalt med ett bakslag. Ska lyda sjukgymnasten råd och ta det lite lugnare, vila mer, inte slarva med kryckorna. 

sista dagen…

Sista dagen för mig & min höft tillsammans.. imorgon byts den ut mot en  keramikvariant.
Jag har hatat min höft många gånger, men nu börjar jag få panik.. och separationsångest..och vill inte alls göra mig av med den…

Jag har opererats många gånger, och aldrig varit rädd… men nu är jag de…
Jag är rädd för hur de blir efteråt, hur de blir för familjen när jag inte kan göra något, tre långa månader med hårda restriktioner  väntar. Jag kommer vara beroende av hjälp hela tiden…hatar den känslan!
Jag rädd för att jag blir gnällig och jobbig, rädd för komplikationer, rädd för att jag ska få nån syrebrist och få en hjärnskada, och rädd för att jag aldrig ska vakna upp igen.
Rädd för att ….

Jag är ju me20160806_172701dveten om att det är en väldigt liten risk….men risken finns där ändå. Varje operation är en risk. Jag jobbar inom vården och vet hur illa de kan gå…

Om jag dör, är min största rädsla att barnen ska skiljas åt.. att de inte får växa upp tillsammans. Nä nu får jag skärpa mig, klart som fan att jag inte ska dö.
Jag kommer säkert ha skitont ett tag, men sen…sen blir allt bättre & bättre. Och sen blir jag bättre än någonsin. Det är ju så de ska bli!

Nu ska jag väcka mina sömntutor och mysa så mycket jag kan…min sista dag på ett bra tag då vi verkligen kan mysa.. och lämna hemmet.