3 månader efter Op.

20161031_170507
Världens sötaste pumpa!

Idag är det exakt 3 månader sedan jag fick min nya höft.

Ett tag var jag såå glad, jag hade flera veckor utan smärta. Och dte är bättre än vad jg haft på flera år!!
Men nu är jag lite gnällig igen.

Höften gör ont, mer ont än för några veckor sen.
Jag trodde helt säkert jag skulle kunna gå utan kryckor vid det 20161110_134919här laget. Men de kan jag fortfarande inte.
Jag går hos sjukgymnasten regelbundet, i början gick de så bra. Jag gjorde sådana framsteg bara på några dagar. Men 20161112_171347sedan fick jag väl som alltid lite för bråttom, blev lite för ivrig.
Höften blev mer svullen, jag fick mer ont. Och ja… nu känns de som jag står och stampar och inte kommer framåt. Fast det gör jag ju… det går bara sååå långsamt.

Min sjukgymnast är verkligen toppen. För hon vill hellre att det tar lite tid och blir rätt, än att jag skyndar och faller in i gamla ovanor där jag belastar fel och går snett. Och jag håller ju egentligen med henne helt och hållet.

20161108_151457
Syskonkärlek!

Så jag kämpar på, en dag i taget. Ska tillbaka till sjukgymnasten idag. Jag hoppas då att hon säger att jag får släppa kryckorna.
Sedan är det återbesök hos läkaren nästa vecka.
Sen börjar jag kanske jobba?!
Känns ju i och för sig orimligt med tanke på mina arbetsuppgifter. Men snart så… jag kämpar på…hej & hå!

Tillbaka till jobbet

Känner mig nästan lite nervös faktiskt.
Idag ska jag få träffa alla mina kära kollegor & chefer, och även en del nya kollegor jag inte träffat än.

15520150-a6pny

Nej tyvärr kan jag inte börja jobba än. Men det är utbildningsdag på jobbet, så vi ska på föreläsning några timmar. Och sedan blir vi transporterade en halvtimme till okänd plats där överraskning väntar. Spännande!
Det kommer vara en liten fysisk aktivitet också. Men den får ju jag hoppa över.
Jag har ju återigen 2 kryckor efter sjukgymnastens order. Dessutom har jag fått mer ont de senaste 2 veckorna igen. Antagligen av överansträngning (lagom är ju inte min grej!) så jag försöker lyda sjukgymnasten och vila mer.

ibland

Hade ju hoppats vara tillbaka på jobbet nu. Men med tanke på mina arbetsuppgifter, och att jag går med kryckor så känns de väldigt orimligt.
Kan inte böja mig (det ingår bland annat att sprita patientsängarna, även under =stå på knä), jag kan definitivt inte springa, vi måste kunna springa om de larmar, springa med blodprov till labbet (ganska lång sträcka) och springa och hämta saker åt sköterskorna. Jag kan inte köra patientsängarna (kan ju knappt köra en kundvagn).
Just nu ska jag gå max 15 min om jag promenerar, och max 30 min om jag går lugnt med små pauser. På mitt jobb går man i princip hela tiden.
Jag kan heller inte stå still för länge, och får även ont om jag sitter still länge. Så ja.. det är inte läge att jobba än.
Men jag går hos sjukgymnast varje vecka och tränar hemma. Men jag får inte vara så ivrig som jag gärna är.. utan måste det låta ta sin tid så det blir rätt.
Har gått fel och belastat fel såå länge innan operatin pga smärtan så hela ryggen är sned. Och jag trampar jätte konstigt med foten enligt sjukgymnasten, ligger även snett med hela kroppen om jag ligger på rygg. Så hellre att det tar lite tid och blir rätt. Än att skynda och ångra det sen.

Men jag älskar ju mitt jobb & mina kollegor & chefer som ni vet.. så det ska bli kul att få träffa alla idag!

Trevlig helg på er!

Fredsmanifestation

 Idag var de dags för den årliga Fredsmanifestationen på Annelundsskolan. Hela skolan sjöng några sånger om fred utanför kommunhuset. De var så söta som vanligt. Men de häftigaste är ändå när de går i led från skolan till Kommunhuset alldeles tysta! En hel skola från fsk-klass till årskurs 6, som är tysta… hur ofta händer de?World peaceLäste faktiskt häromdagen om vilket kaos de var när jag skulle på fredsmanifestationen för 2 år sen, och hur man kan se på saker på 2 olika sätt.
Värt att tänka på när man bara ser alla perfekta bilder på instagram och alla superlyckliga skrytinlägg på facebook.Vill ni oxå läsa de så klicka här 

20161023_163318
Simon vann en massa Toblerone på Liseberg

Hur går de med Höften då?
Tja.. jag önskar jag kunde fortsätta säga som jag hela tiden sagt innan, att det blir bättre för varje dag. Men tyvärr har de gått lite bakåt. Har mer ont, blivit svagare igen (enligt min fantastiska sjukgymnast Kajsa) och jag känner mig tröttare pga smärtan.
Men jag ska inte deppa, säkert helt normalt med ett bakslag. Ska lyda sjukgymnasten råd och ta det lite lugnare, vila mer, inte slarva med kryckorna. 

6 veckor har med nya höften!

Jag klarade de!
jag har nu stått ut de 6 värsta veckorna efter operation.
Nu får jag börja släppa kryckorna och lära mig gå på nytt. Jag har redan fuskat och provat, så jag vet att jag kan gå utan problem…eller nja jag ser ju ut som en gravid anka som bajsat på sig, men ändå..jag kommer framåt, Yeah!

selfiecamera_2016-09-01-16-55-04-451
Och jag kan bära min egen kaffekopp så jag slipper stå till vid kaffebryggaren varje gång jag vill ha kaffe, underbart!
Jag får även börja köra bil. Vilken frihetskänsla!
Innan tyckte jag de var såå jobbigt med alla som tjatade och frågade –ska du inte ta körkort snart?
Nu fattar jag inte hur jag klarade mig 30 år utan körkort?

Jag måste fortfarande ha mina hjälpmedel ca 2 månader till. Kan inte gå på vanlig toalett osv. så kan inte göra några större äventyr. Men bara de att jag kan röra mig och inte är fast i min rullstol eller sängliggandes av smärtor eller däckad av morfin är så skönt.

Är så glad att det varit så fint väder dessa veckor, eftersom jag inte kunnat ta på mig byxor och skor själv så har de vart underbart att man kunnat ha klänning och sandaler varje dag. Jag har suttit många timmar i min rullstol och njutit av solen och lyssnat på tvillingarna Lagergren (tvillingpodden) i lurarna.

Simon tog sin första gitarrlektion igår, han tyckte det var superkul! Finns ju inget bättre än att se sina barn riktigt stolta & glada!
Jag önskar att jag kunde spela nåt instrument…eller sjunga!
Vad är jag bra på egentligen??

gitarrhero

 

De är de små sakerna som gör livet stort!

ScreenHunter_01 Apr. 05 18.22Två veckor har gått sedan min operation.
Vill nog fortfarande säga att det går upp & ner. Varit morfin fri ett par dagar. Men i takt med att jag kan börja stödja mer på benet, och därav fuska lite med kryckorna då & då, ett par steg för att få med mig nåt från kylen till bordet t.ex. så blir ju smärtan oxå värre… Ja jag får skylla mig själv.
Inatt var de för jävligt rent ut sagt.

Men man uppskattar verkligen livet på ett annat sätt de dagarna (eller timmarna)  man mår bra. De små sakerna betyder så mycket.

Men lika mycket som de små sakerna kan göra mig lycklig i mina bra stunder, så kan de små sakerna oxå kännas som världens motgång när jag har ont.
Emellanåt vill jag bara läggas in på sjukhus, drogas ner och vakna upp när jag kan gå och röra mig fritt igen.
Under mina dåliga stunder kan jag bryta ihop och tänka ”tänk om jag aldrig blir riktigt bra igen!”
Medans jag i de bra stunderna tänker ”jag kommer nog kunna vara tillbaka på jobbet snart” och så börjar jag planera allt jag ska göra när jag är bra igen.

Ja de pendlar helt enkelt… men jag kämpar på. Det kommer bli bra… jag måste bara ha lite tålamod.

 

Dag 4 – utskrivning

Lördag.. då ska man vara hemma och mysa med familjen, inte ligga här på sjukhus.
Så idag checkar jag ut från Trelleborgs Lasarett och beger mig hemåt. Känns bra!
Blev så himla mycket piggare av blodet igår… hade kanske varit ännu roligare om det var en bag-in-box rött de kopplat på mig..de var ju faktiskt fredag. Men rött som rött, och jag mår bättre.

20160819_100307Gissar dock på att värdena inte är helt tipp topp för jag är fortfarande yr, hör susningar i öronen och ser stjärnor framför ögonen emellanåt.

Både sköterskor och annan vårdpersonal har påpekat att läkaren var lite snål som bara gav mig en påse, trots mina låga värden.
Men det är blodbrist, så alla ni som kan, gå in på geblod.nu och registrera er för att bli hjältar! Varje droppe räknas!

Smärtmässigt mår jag helt okej… har dragit ner på morfinet, och de känns ändå bra. Nu hoppas vi bara vi kan hålla smärtan under kontroll hemma.


IMG_20160816_100607Längtar hem
…Jag har aldrig varit borta så här många dagar från Nellie, inte sett henne sen i tisdags innan operation, då hon vakade över mitt dropp.
Lucas & Simon har varit och hälsat på, och Lucas ringde och pratade en lååång stund igår. Mina fina barn.

Längtar även efter riktig mat!
Sverige är fantastiskt på många sätt. Att vi får mat på sjukhusen är toppen, men här får jag nog erkänna att jag är något kräsen.. Dessutom är korv inte min favorit mat, här verkar de älska  korv..

mera korv..
korv..
Korv...
mera Korv…