Lilla älskade Lucas

Min största son, min stora Lucas, är ganska liten just nu.
Han har varit sjuk i  nästan 3 veckor stackaren.

img_20161123_171211

Men nu äntligen börjar han bli bra. Han är fortfarande väldigt trött och hostar en del, men Imorgon är det dax för skola igen. När t.om han längtar till skolan har de gått långt! Men det värsta för honom har ändå varit att han inte fått spela fotboll. Tur han haft sitt Fifa på playstation åtminstone 😉

Vi vet fortfarande inte riktigt vad som var fel?
Kraftigt virus trodde läkaren. Men huvudsaken är att han blir bra och att det inte var något allvarligt.
Jag hann ju tänka det värsta ett tag. När vi sökte på barnakuten för 2 veckor sedan var han riktigt kass. Han kunde knappt komma upp ur sängen pga huvudvärk och hög feber. Han klarade varken av ljus eller ljud. Och kom till akuten med solglasögon & keps.

img_20161123_154559
Nej han försöker inte se cool ut. Han klarade bara inte av ljuset.

När läkaren undersökte honom och hans vänstra pupill inte riktigt hängde med var jag nära att bryta ihop. Och när hon sa att han inte hade några reflexer i benen blev jag kallsvettig. Men röntgenbilderna såg bra ut och jag kunde pusta ut.
Älskade lilla Lucas som aldrig är sjuk. 11 år tog de innan han behövde uppsöka läkare.  Han har aldrig behövt det innan. Det brukar vara lillebror Simon som blir sjuk eller skadar sig. Men någon gång ska vara den första.

SÅ tacksam över att ha friska barn. Lider så med alla dem som får allvarligt sjuka barn, och åker in och ut på sjukhus.

 

Lucka 1: Vad är din drömbild av julafton i år?

Jag hade bestämt mig för att vara med i Johanna Kajsons julkalender. Sedan kom en massa saker emellan och jag glömde av de. Så nu hoppar jag på några dagar efter.. och spammar er med inlägg istället..

Lucka 1.

cam00541Min drömbild av jul stämmer sällan överens med verkligheten. Så något jag lärt mig de senaste åren är att dra ner på förväntningarna. Alla måste inte vara glada och sams heeela dagen och allt måste inte vara perfekt (för de är omöjligt!) och hemmagjort. De är okej att köpa färdigt julgodis, eller bara göra en sort inte 11. Att förvänta sig att alla ska vara på sitt bästa humör och allt ska vara perfekt skapar bara stress & press och det viktiga med julen (att vara tillsammans) glöms nästan bort för jag fastnar i köket eller mår dåligt,hur ofta är inte någon i familjen sjuk på julen? Typ jämt!

syskonenbus
Simon till vänster & Nellie till höger

Och sedan har jag alltid ångest över julklapparna, trots att jag spenderar mer pengar än vad jag egentligen borde på alla dessa klappar, så tänker jag alltid ”borde jag köpt nåt mer?”, ”var de dumt att köpa det där till xx?” osv.
Vi vet inte ens hur vi ska fira jul i år.. det har varit så ovisst om jag ska jobba eller inte osv.

julkort09

Men i år är min drömbild att alla ska få vara friska.
Vi vaknar förväntansfulla på morgonen. Barnen får öppna varsitt paket från deras julstrumpor. Vi äter en mysig julfrukost tillsammans och tittar på sista avsnittet av adventskalendern. Sedan är vi hemma och dricker glögg, äter massor av julgodis och god mat. Tomten kommer, och då hoppas man såklart att alla barnen blir nöjda med deras julklappar (men de brukar de vara) och sedan leker barnen med deras nya saker, vi spelar nåt spel tillsammans och umgås. Jag vill Kunna njuta av julen! Det viktigast är ju som sagt att vi är tillsammans.

pictureca8k7255

 

Detta är en del av ”Kajsons julkalender” 2016.

3 månader efter Op.

20161031_170507
Världens sötaste pumpa!

Idag är det exakt 3 månader sedan jag fick min nya höft.

Ett tag var jag såå glad, jag hade flera veckor utan smärta. Och dte är bättre än vad jg haft på flera år!!
Men nu är jag lite gnällig igen.

Höften gör ont, mer ont än för några veckor sen.
Jag trodde helt säkert jag skulle kunna gå utan kryckor vid det 20161110_134919här laget. Men de kan jag fortfarande inte.
Jag går hos sjukgymnasten regelbundet, i början gick de så bra. Jag gjorde sådana framsteg bara på några dagar. Men 20161112_171347sedan fick jag väl som alltid lite för bråttom, blev lite för ivrig.
Höften blev mer svullen, jag fick mer ont. Och ja… nu känns de som jag står och stampar och inte kommer framåt. Fast det gör jag ju… det går bara sååå långsamt.

Min sjukgymnast är verkligen toppen. För hon vill hellre att det tar lite tid och blir rätt, än att jag skyndar och faller in i gamla ovanor där jag belastar fel och går snett. Och jag håller ju egentligen med henne helt och hållet.

20161108_151457
Syskonkärlek!

Så jag kämpar på, en dag i taget. Ska tillbaka till sjukgymnasten idag. Jag hoppas då att hon säger att jag får släppa kryckorna.
Sedan är det återbesök hos läkaren nästa vecka.
Sen börjar jag kanske jobba?!
Känns ju i och för sig orimligt med tanke på mina arbetsuppgifter. Men snart så… jag kämpar på…hej & hå!

Tillbaka till jobbet

Känner mig nästan lite nervös faktiskt.
Idag ska jag få träffa alla mina kära kollegor & chefer, och även en del nya kollegor jag inte träffat än.

15520150-a6pny

Nej tyvärr kan jag inte börja jobba än. Men det är utbildningsdag på jobbet, så vi ska på föreläsning några timmar. Och sedan blir vi transporterade en halvtimme till okänd plats där överraskning väntar. Spännande!
Det kommer vara en liten fysisk aktivitet också. Men den får ju jag hoppa över.
Jag har ju återigen 2 kryckor efter sjukgymnastens order. Dessutom har jag fått mer ont de senaste 2 veckorna igen. Antagligen av överansträngning (lagom är ju inte min grej!) så jag försöker lyda sjukgymnasten och vila mer.

ibland

Hade ju hoppats vara tillbaka på jobbet nu. Men med tanke på mina arbetsuppgifter, och att jag går med kryckor så känns de väldigt orimligt.
Kan inte böja mig (det ingår bland annat att sprita patientsängarna, även under =stå på knä), jag kan definitivt inte springa, vi måste kunna springa om de larmar, springa med blodprov till labbet (ganska lång sträcka) och springa och hämta saker åt sköterskorna. Jag kan inte köra patientsängarna (kan ju knappt köra en kundvagn).
Just nu ska jag gå max 15 min om jag promenerar, och max 30 min om jag går lugnt med små pauser. På mitt jobb går man i princip hela tiden.
Jag kan heller inte stå still för länge, och får även ont om jag sitter still länge. Så ja.. det är inte läge att jobba än.
Men jag går hos sjukgymnast varje vecka och tränar hemma. Men jag får inte vara så ivrig som jag gärna är.. utan måste det låta ta sin tid så det blir rätt.
Har gått fel och belastat fel såå länge innan operatin pga smärtan så hela ryggen är sned. Och jag trampar jätte konstigt med foten enligt sjukgymnasten, ligger även snett med hela kroppen om jag ligger på rygg. Så hellre att det tar lite tid och blir rätt. Än att skynda och ångra det sen.

Men jag älskar ju mitt jobb & mina kollegor & chefer som ni vet.. så det ska bli kul att få träffa alla idag!

Trevlig helg på er!

Fredsmanifestation

 Idag var de dags för den årliga Fredsmanifestationen på Annelundsskolan. Hela skolan sjöng några sånger om fred utanför kommunhuset. De var så söta som vanligt. Men de häftigaste är ändå när de går i led från skolan till Kommunhuset alldeles tysta! En hel skola från fsk-klass till årskurs 6, som är tysta… hur ofta händer de?World peaceLäste faktiskt häromdagen om vilket kaos de var när jag skulle på fredsmanifestationen för 2 år sen, och hur man kan se på saker på 2 olika sätt.
Värt att tänka på när man bara ser alla perfekta bilder på instagram och alla superlyckliga skrytinlägg på facebook.Vill ni oxå läsa de så klicka här 

20161023_163318
Simon vann en massa Toblerone på Liseberg

Hur går de med Höften då?
Tja.. jag önskar jag kunde fortsätta säga som jag hela tiden sagt innan, att det blir bättre för varje dag. Men tyvärr har de gått lite bakåt. Har mer ont, blivit svagare igen (enligt min fantastiska sjukgymnast Kajsa) och jag känner mig tröttare pga smärtan.
Men jag ska inte deppa, säkert helt normalt med ett bakslag. Ska lyda sjukgymnasten råd och ta det lite lugnare, vila mer, inte slarva med kryckorna. 

Aktiv dödshjälp

mathilde
Mathilde avled den 16 september av sin kroniska sjukdom CF, hon behövde aldrig ta sig hjälp av aktiv dödshjälp. Men kämpade in i de sista för att de ska bli lagligt.

Såg precis en gripande dokumentär om den danska fd. barnstjärnan Mathilde som kämpade in i de sista för att det ska bli lagligt med aktiv dödshjälp i Danmark.
Detta ämne är något jag tänkt mycket på genom åren.

Har ju själv jobbat med döende personer, både barn & vuxna. Och det skär i hjärtat när man ser någon som lider, och ber om hjälp att få slut på lidandet.
Men att själv avslut någons liv skulle jag nog aldrig klara av.
Men när en människa själv vill göra det, när hon vet att det ändå snart är slut, och tillståndet bara blir sämre, då kan jag absolut förstå att man vill göra det. Att få dö på ett värdigt sätt borde väl vara en människas rättighet?

Vi får bestämma oss för att avsluta någon annans liv genom abort, men inte över vårt eget slut. Knasigt enligt mig.

Jag skulle hellre få ett fint avslut där jag samlade nära & kära och somnade in lugnt & fridfullt, till musik jag själv valt. Än att ligga och ruttna bort och vara en belastning för min omgivning.

Så om jag någonsin hamnar i det läget så hoppas jag att det är tillåtet med aktiv dödshjälp här. Så jag slipper åka till Schweiz.

 

 

 

 

Sjukstuga & HLR

Igår skulle jag varit på Loppis event i Malmö. Något jag sett fram emot massor. Dels för att jag varit fast hemma så länge pga operationen så det är kul att komma hemifrån. Men också för att jag älskar Loppi. (ni har ju sett att jag är ett stort fan av deras blogbags) och de har alla mina favorit Bloggar samlade hos sig (Angelica, Jessica & Claudia) och sen handlade detta eventet om mitt största intresse, barnhälsa.
Apotek hjärtat &, Alexandra Gahnström &  Camilla Thulin var där och informerade om första hjälpen och HLR för småbarn. Så viktigt att vi alla känner oss trygga med det. Man vet aldrig när olyckan är framme. Jag fick själv blackout när Nellie satte en godis i halsen på Midsommarafton. Nu gick de ju bra, men de sekunderna innan hon kunde andas kändes som timmar. Hemskt!
Enda sättet att känna sig trygg är att öva, öva & öva.

Hur som helst så blev de inget Loppi event, sjuka barn gpicturecawl8llbjorde så de blev ändrade planer. Hela familjen har varit lite förkylda hela veckan. Men igår var de framförallt Lucas som var dålig. Han är så sällan sjuk så jag blir alltid lite extra orolig när han är sjuk.  Även om han är äldst så kommer han alltid vara min lilla bebis.

mansflueSambon var ju döende, som alltid när han är förkyld. Såg att jag skrev ett inlägg om mansförkylning här, Och vilket tur att han överlevde även denna gången 😉

 

 

Datenight & LoppiBlogbag

Min man han kan!
Min man han kan!
20161007_185706
Oxfilé med råstekt vitlökspotatis, mums!

Sambon kom hem med dessa fina blommor igår.
Sedan körde mamma in oss till Milas i Furulund, där vi njöt av en supergod middag, medans barnen var hemma och hade pizzamys med mormor.

Innan dess var jag hos sjukgymnasten. Där fick jag skäll för att jag slarvar med kryckorna. Min höft var inte redo att släppa dem än. Jag är för ivrig som vanligt.

Sjukgymnasten fick även syn på mina ärr som är alldeles såriga & fulla med blåsor. Hon tyckte inte de såg bra ut så hon kallade på en kollega, han höll med. Så de skickade mig till en sjuksköterska som inte heller tyckte de såg bra ut, hon hämtade en kollega, som tillslut hämtade en läkare. Och de slutade med antibiotika i 10 dagar. Alltid är de nå’t.

tokstollar

loppi
Alltid lika kul att få hem en Loppi Blogbag

Nellie tyckte den nya mousetvålen från Palmolive var topp20161008_132247en! Den luktar så gott så hon vill tvätta händerna hela tiden. Den genomskinliga tandkrämen från Colgate var oxå poppis hos lilla fröken. Bäst enligt mig var det nya Loppimagasinet.

Nu ska jag se film med kidsen, Johan är i Svedala och lanar.

Ska försöka hålla mig vaken…ZzZz.

img_20161008_165715

 

 

5 år

Idag firar jag & Johan att vi varit tillsammans i fem år.
Trod2015-07-03_16-47-00de ärligt talat att vi firade 5 år redan förra året, men även om dessa år gått så otroligt snabbt, så känns de som vi har varit tillsammans betydligt längre. Vi har hunnit uppleva så mycket tillsammans, och som de flesta förhållanden har vi haft våra ups & downs. Men vår kärlek växer sig bara starkare. Och jag ser fram emot många fler år med denna fantastiska man.
20150709_153831Mormor & Håkan kommer och passar barnen en stund ikväll så vi kan ha en datenight.
Jag måste ju fortfarande släpa på mina hjälpmedel och kan inte gå på vanlig toalett, så vi håller oss i närheten, mamma kör oss till Milas i Furulund.

photo-2012-08-02-21-45-22Men för mig spelar de absolut ingen roll vart vi ska, så länge vi är tillsammans och inte sitter med varsin mobil i händerna.

Jag älskar dig Johan!

Pannkaksmuffins

Kors i taket, jag lägger ut recept 2 dagar i rad. Ni som känner mig vet ju att köket inte är min favvo plats. Det var dock (peppar peppar) längesen brandkåren behövde rycka ut.
Läste gamla blogginlägg (bla det här) innan för jag letade efter en bild, och blev då påmind om när jag höll på att bränna ner köket..2 gånger, hoppsan!
Idag testade vi en ny grej till kvällsmat…pannkaksmuffins.
Som ugnspannkaka i muffinsform. Mums!

pannkaksmuffins

12 st pannkaksmuffins
3 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker
1 krm salt
4 ägg
5 dl mjölk
Pensling:
Smör

Gör såhär:
Värm ugnen till 200°. Smörj en muffinsplåt med smör och mjöla den. Börja med att separera bara ett av äggen, äggulan och äggvitan för sig. Ställ åt sidan. Blanda alla torra ingredienser och häll i hälften av mjölken, äggen, äggulan och vispa ordentligt till en klumpfri smet. Tillsätt resten av mjölken och blanda. Vispa äggvitan till ett fluffigt skum och vänd varsamt i smeten. Häll upp smeten i muffinsplåten, grädda mitt i ugnen i ca 20-25 min. De kommer först att resa sig som en sufflé men sjunker ihop när de kommit ut ur ugnen. Servera med sylt, grädde eller bär.