Min kära mamma skrev dagbok till mig när jag var liten, och då hade hon bland annat skrivit den här dikten.. så fint så jag måste gråta en skvätt.

Evelina 4 år

Hon springer lätt på tå

Dom ljusa lockarna dansar över ryggen

Dom bruna ögonen glittrar i solen

Det spritter i benen och i den slanka, nätta kroppen

Hon dansar lätt på tå

Hon tar min hand -mamma, jag älskar dej

Hon springer nätt på tå

Hon snubblar till, hon slår sitt knä och gråter

Mamma tröstar och blåser

Hon glömmer snabbt och ler igen

Hon dansar nätt på tå

Hon sjunger, hon skrattar och pratar med Karin som inte finns

Hon trippar lätt på tå

Hon stannar upp och tar min hand –mamma, jag är rädd

Mamma kramar och tröstar

Hon glömmer snabbt och ler igen

Hon trippar nätt på tå

Hon ritar en bild av lillebror med blåa öron och tokigt hår

Hon hoppar lätt på tå

Lillebror gråter, hon tröstar och klappar

-Såja Johnny, det blir snart bra

Hon hoppar nätt på tå

Hon är så fin

Jag önskar henne ett lyckligt liv

                                                                                                          Min älskade dotter  // Mamma