rörigt

fullständigt kaos i min hjärna nu.. så mycket saker som ska tas tag i, så många samtal som ska ringas.. så jag vet inte vart jag ska börja.. kan inte tänka klart.. känns som allt bara rasar runt omkring mig… och ju mer jag kämpar för att ta mig upp.. ju längre ner åker jag..

Men utan vissa solstrålar som finns här och stöttar mig och gör mig glad… hade det vart ännu värre… så tack till mina fina barn, min familj och mina vänner… och till dig som alltid får mig att le och glömma alla bekymmer.. även om de bara är för en kort stund..