sista dagen…

Sista dagen för mig & min höft tillsammans.. imorgon byts den ut mot en  keramikvariant.
Jag har hatat min höft många gånger, men nu börjar jag få panik.. och separationsångest..och vill inte alls göra mig av med den…

Jag har opererats många gånger, och aldrig varit rädd… men nu är jag de…
Jag är rädd för hur de blir efteråt, hur de blir för familjen när jag inte kan göra något, tre långa månader med hårda restriktioner  väntar. Jag kommer vara beroende av hjälp hela tiden…hatar den känslan!
Jag rädd för att jag blir gnällig och jobbig, rädd för komplikationer, rädd för att jag ska få nån syrebrist och få en hjärnskada, och rädd för att jag aldrig ska vakna upp igen.
Rädd för att ….

Jag är ju me20160806_172701dveten om att det är en väldigt liten risk….men risken finns där ändå. Varje operation är en risk. Jag jobbar inom vården och vet hur illa de kan gå…

Om jag dör, är min största rädsla att barnen ska skiljas åt.. att de inte får växa upp tillsammans. Nä nu får jag skärpa mig, klart som fan att jag inte ska dö.
Jag kommer säkert ha skitont ett tag, men sen…sen blir allt bättre & bättre. Och sen blir jag bättre än någonsin. Det är ju så de ska bli!

Nu ska jag väcka mina sömntutor och mysa så mycket jag kan…min sista dag på ett bra tag då vi verkligen kan mysa.. och lämna hemmet.

En reaktion på ”sista dagen…”

Kommentarer inaktiverade.