Döden väntar runt hörnan

Sitter på jobbet, på en palliativ avdelning, där döden väntar runt hörnet och är både arg & tacksam på samma gång.
Tacksam över mitt liv, över alla fina människor jag har i mitt liv, och framför allt över mina friska underbara barn!
Men arg över att livet är så fucking orättvist!
Arg för att så många fina människor som måste dö alldeles för tidigt, och så många underbara människor som mister deras närmaste

Ibland glömmer jag vilket viktigt jobb jag faktiskt gör… men ibland blir man påmind, om att jag faktiskt gör mitt allra bästa för att vårdtagarna här ska få ett värdigt avslut. Jag gör vad jag kan för de ska slippa lida, för att de ska slippa känna sig ensamma, att de ska få chans att prata, gråta, skratta..
jag gör vad jag kan för att lindra deras ångest. För hur kan man låta bli att känna ångest när man vet att döden väntar på dig…att din tid snart är slut?!

Jag gör bara mitt jobb, men de kanske inte är så bara ändå?

Vi ska alla dö, skillnaden är bara att dessa människor har fått ett slut datum, medans jag inte har en aning om när min tid är slut…

image