Det är många som mailat och kommenterat och undrat vad det är som egentligen har hänt med Johan.. Och jag har förstått att det gått en del ”rykten” om att han fått kalla fötter och försvunnit ut ur bilden.. så nu tänkte jag att det är dax att berätta hur det ligger till..

Det är ju ingen hemlighet att den här bebisen inte var riktigt planerad… och det kom väl kanske ganska olägligt.. Men jag har hela tiden vetat att jag vill ha ett barn till, och med alla missfall i bagaget var abort uteslutet i min värld…Johan fick själv välja om han ville vara delaktig, och det ville han..Vi pratade om att flytta ihop, tittade på hus, och var t.om nära att skriva papper på ett hus i höstas. Men då fick jag lite kalla fötter.. det kändes inte alls rätt, jag tvivlade på mina känslor, vad jag ville…vad som var bäst för barnen osv…så vi drog oss ur..

Och ett tag bestämde jag mig för att jag mådde bättre ensam.. och ville göra slut.. men det stämmer inte att det var Johan som stack.. det var snarare jag som fick panik!

Vi är nog svåra att leva med båda 2, seperationen från barnens pappa tog hårt.. jag kämpade hårt med att bygga upp ett nytt liv för mig och barnen.. då var jag plötsligt ensam vuxen, det var jag som själv fick ta allt ansvar och därmed och forma alla regler & rutiner.. det tog sin tid, det var tufft, men jag lyckades skapa en ny trygghet för mig och mina barn..

Detta innebar att när Johan sedan kom in i bilden hade (eller har) jag nog lite svårt att släppa in honom.. Samtidigt som jag var rädd för att behöva gå igenom samma helvete igen om det inte skulle funka.. så jag stängde av istället, fokuserade på barnen.. och gav nog inte honom en ärlig chans..

Johan är verkligen inte lätt att leva med heller alla gånger.. han är 35 år och har bott ensam i stort sett hela tiden.. han är van vid att kunna göra som han vill, och har haft ganska svårt att inse att man måste ta hänsyn till varandra när man plötsligt är 4 stycken under samma tak. Medans jag fick barn tidigt och har sedan den dagen satt mig själv i sista hand och prioriterat barnens behov först.. som de flesta föräldrar naturligt gör så fort de får barn..  Jag behöver inte ett vuxet barn att ta hand om, de räcker med de 2 (snart 3) barn jag har..

Jag & Johan är väldigt olika på många sätt.. men oxå otroligt lika på andra sätt.. tyvärr är vi båda lika långsinta och envisa.. vilket kan leda till en del konflikter

Efter att jag hade bestämt mig för att leva själv, så stängde jag lixom av alla känslor för Johan.. så de har inte vart helt lätt att försöka börja om..  Men eftersom han nu visat att han verkligen vill vara en del av familjen, och han kämpar hårt med att få det att funka.. så måste ju även jag jobba med mina svagheter och försöka ge honom en plats och en ärlig chans.. det är inte lätt alla gånger..

men vi har nu börjat i Familjerådgivning.. och jag går hos kuratorn på Kvinnokliniken för att bearbeta lite gammal skit jag behöver ta itu med.. så vi jobbar på att försöka få det att funka så bra som möjligt för alla!

Johan bor fortfarande i Malmö, och jag i Kävlinge.. men han är här det mesta av tiden för att hjälpa till nu allt börjar bli tungt här i slutet av graviditeten..och tanken är ju att vi ska flytta ihop på riktigt.. men som sagt, jag måste jobba på att våga ge honom en plats..

Jag är säker på att han kommer bli en fantastisk pappa, han är underbar med Lucas & Simon.. de ser verkligen upp till honom!!
och nu är de bara 28 dagar kvar tills beräknad förlossning.. spännande!

Snabba vändningar…går verkligen upp & ner nu.. men det är väl så livet ska vara… man vet lixom aldrig vad som väntar runt nästa hörn..

blivande Storebror Känner när bebisen sparkar

Denna veckan har innehållit enormt mycket tankar & känslor…
Och vi har både hunnit köpa hus, vart sprudlande glada & lyckliga.. bokat besiktningsman till huset och allt som hör till husköp… planerat, drömt..längtat..

och KRASCHAT… och insett att det är dax att ta fram förnuftet… Huset var underbart charmig, passade oss perfekt.. planlösningen var perfekt…MEN att köpa hus är stort.. jag har köpt mitt drömhus en gång förut.. med barnens pappa.. och jag vet hur smärtsamt det är att behöva flytta därifrån igen.. hur dyrt det kan bli framförallt.. och jag vågar inte ta den risken som de känns nu… jag älskar Johan, han är fantastiskt på många sätt.. men vi har inte varit tillsammans mer än ett år.. barnet vi väntar är såå välkommet och efterlängtat men var inte planerat… vi har aldrig bott ihop… han är 34år och är van vid att leva sitt liv på sitt sätt…. det spelar ingen roll hur gärna vi vill att det ska bli så underbart som vi hoppas… jag måste tänka på barnen… jag måste vara stark för att kunna vara en bra mamma till mina 3 barn… Och därför kan jag inte vara lika spontan & våghalsig som jag hade vart annars… Det viktigaste för mig är att mina barn har kärlek & trygghet..
Så denna veckan blir det massa jobbiga samtal.. ringa och avboka besiktningen, ringa mäklaren och förklara läget….tänka om… blicka framåt.. Gör ont, tar emot.. för jag tycker redan nu att denna lägenheten är alldeles för liten för oss 3, och snart är vi 5…

Igår var vi ute i 4 timmar, gick en långpromenad, gick förbi huset vi då trodde vi snart skulle flytta in i i Furulund, tog en fika i på vägen.. och gick hem och myste med pannkakor.

Nu sover mina älskade barn så sött i min säng… snart ska jag joina dem…

är lite nostalgisk idag, sitter och kollar igenom gamla blogginlägg för att skratta åt alla tokiga saker mina älskade barn sagt & gjort genom åren..

Och kom då till ett inlägg jag skrev 2008, och inser nu när jag är gravid i Sverige (båda mina barn är födda i Danmark) vilken skillnad de är på inställningen till alkohol & cigaretter när man är gravid.. vad tycker ni, är det okej att dricka ett glas vin då & då?
Jag kan tycka att det är okej att ta ett glas vin när man ammar vid speciella tillfällen, om man väntar ett par timmar med att amma efteråt.. men i danmark hade de en annan inställning…april 2008 skrev jag så här:

Nej jag tror inte det..men klart som fan att det hjälper en hel del.. och har man riktigt ont om pengar kan det absolut göra att man bli deprimerad!!

Men ibland strävar nog många lite för mycket efter rikedom och karriär.. så de glömmer bort att leva livet på vägen.

En av mina favorit låtar just nu är Rasmus Seebachs ”millionær”.. älskar den!

Varför går vi runt och tror att det är så viktigt att tjäna en miljon? Du kan få massor av succé men vad är det värt om du inte delar den med någon? En du kan lita på, en som tar dig ner på jorden, en som vill ha dig som du är, om du är fattiglapp eller minjonär, ha dig i solsken och motvind, som älskar dig för den du är!

Simon & Lucas, Ni är värda så mycket mer än alla pengar i världen!

Och ja, jag får väl erkänna att imellanåt när jag vart på botten ekonomiskt,så har jag oxå funderat på att göra nåt desperat.. och Jag skulle väl ljuga om jag inte imellanåt fantiserat om hur det skulle ha blivit om jag hade blundat för kärleken och tackat ja till ett liv i lyx när jag fått erbjudandet.. men hur lycklig hade de gjort mig i längden?

En av de sakerna som kostat mig mest var när jag valde att flytta ifrån barnens pappa.. och det får jag betala en dyr summa varje månad för i många år framöver.. men som sagt,   ibland måste man våga chans för att vinna.. och jag är inte typen som någonsin kommer nöja mig med att bara finnas.. jag vill leva och känna att det är värt att leva oxå..

för den här månaden och nästa blir det knas, det finns inga chash när räkningarna dras,
och jag går och väntar på ett litet litet gage som inte kommer täcka alla kostnader jag har,
på en cykel kan man ta sig genom stan, och en boll är underhållning för en dag, om man blir törstig finns det vatten i en kran för du vet att finns det inget annat får man ta det man har..
och jag gick och panta alla burkar häromdagen, det skulle räckt till smör å bröd å mjölk med marginal, men smöret fick jag lov att plocka av för det fattades en krona och de gick inte bra…

Jag säger pengar rullar INTE som de ska, jag går och drömmer om en kalles kaviar, stressen över pengar får ingen att må bra, och jag förstår varenda människa som gör nåt desperat..
Säg då, hur är det tänkt att det ska gå?? säg då, för vi har ett liv att tänka på..

Ännu en bra låt från fritjof & Pikanens senaste platta som släpptes i måndags..

Barnen har somnat sött, Joshua Radin’s ljuva röst sjunger för mig i lurarna.. och jag kollar igenom bilder från de senaste månaderna.. och inser hur jobbigt än livet kan kännas ibland.. så är jag jäkligt lyckligt lottad!

Har ju världens härligaste barn, och en underbar familj bestående av föräldrar & syskon, hela som halva.. fina vänner, en underbar pojkvän.. vad mer kan man önska?

Ibland är jag ledsen och har dåligt samvete över att jag inte kan ge barnen de som jag gärna vill, vi har inte råd att resa hit & dit, eller köpa nya fina saker hela tiden..

Men när jag tänker efter, så inser jag att det jag vill ge dem, är kärlek & trygghet.. och det är något jag alltid kämpar för att de ska få.. så nu är det slut på de dåliga samvetet.. istället är jag glad att barnen faktiskt lär sig att uppskatta värdet av saker.. och blir tacksamma när de får något..

Och idag sa Lucas helt spontant vid matbordet.. ”mamma vilken tur att jag fick dig som mamma.. för hade jag fått någon annan mamma hade jag ändå helst velat ha dig som mamma och önskat att du var min mamma.. och nu är du det..bra va?”

Ni är mitt allt!

JAA älskade unge, tänk så bra det blev!

För ett år sen var det fullständig kaos i mitt liv.. Folk runt omkring mig sa ”jag förstår inte hur du klarar det”, ”hade de vart jag hade jag hamnat på psyke” m.m

Och visst kändes det som jag bara skulle ge upp ibland.. men barnen fick mig att kämpa.. och till slut lyckades jag ju..även om det kostade en hel del!

Även idag råder det ett inre kaos.. inte alls på samma sätt som för ett år sen.. men samma bild som jag hade i bloggen för precis ett år sen passar bra in idag oxå

Nu ska jag dricka upp min latte framför Nicke Nyfiken på Tv med Simzon.. Lukie sover gott fortfarande!

För exakt ett år sen blev jag bjuden på en riktigt lyxsesa till Spanien.. en riktigt sjuk vecka, men ändå helt fantastisk.. ibland undrar jag om jag verkligen har varit med om alla galna grejer som har hänt..

En resa till solen skulle sitta ganska fint idag oxå!

Nu är de ju ändå Juni.. då kan vi väl få lite värme & sol.. är de för mycket begärt?

Idag skulle jag vart på avslutningsfest med klassen.. grilla & dricka vin.. Mina barns kulle få följa med eftersom jag inte har barnvakt.. men jag orkar inte helt ärligt.. har underbara klasskamrater så klart de hade vart kul att vara med.. men har ingen energi.. och vill mysa med mina killar i lugn & ro ikväll.. så jag är tråkigt och avstår.

Var även Bloggmiddag i Malmö ikväll.. ville så gärna vara med.. men då kom de där problemet med barnvakt.. så de får jag oxå skippa… och sen är jag ändå som sagt ganska tråkig idag.. mycket att tänka på … Gillar inte att ta stora beslut som kan påverka andra..

De största besluten just nu är om Lucas ska byta skola för att börja i en Speciell Autism klass till hösten, eller om vi ska försöka låta han gå kvar i vanlig skola..?
Eftersom han är extremt smart.. så är inte själva skolgången problemet.. utan de runt omkring.. de sociala.

Nä nu får de bli lite mer kaffe så jag piggnar till..