Höftoperation – dag 10

Lördag. Bästa dagen på veckan (för då får man äta godis!)
En vecka sedan jag blev utskriven från sjukhuset.
Veckan hemma har gått ganska bra. Tufft emellanåt, men inte värre än väntat.
Inte höftmässigt iallafall.

2468837_6199513_b

Men vad jag inte hade räknat med var att hemmet skulle bli kaos!
Vi har fått en liten vattenläcka, och igår kom golvläggaren hit. Det slutade med att de rev upp golvet i hela köket och hallen. Vilket innebar att de tömde allt och satte det i vardagsrummet. Nu snackar vi allt…möbler, tömde skafferiet (hur sjukt mycket saker har man i ett skafferi?), tömde garderoben i hallen (varför har barnen 17 skor var och 15 jackor?) !
Så inte bara det att vi ska leva utan kök i 3 veckor, vi får även klara oss utan vardagsrum eftersom det är fullständigt kaos där. Kul!

Annars gå de lite upp & ner. Torsdag var en bra dag, men en desto sämre kväll. Fredagen var hemsk…idag känns de än så länge okej.  Så nu hoppas vi det fortsätter åt rätt håll.

Nu ska jag ut och njuta av det härliga vädret!

Trevlig helg!

 

Höftoperation dag 7- värsta dagen!

Vilken dag…
Hade en bråkig natt (drömmer så skumma drömmar nuförtiden), smärtor, rastlöshet i kroppen.. Men till slut somnade jag. Vaknade typ 50 gånger för jag råkar lägga mig på fel sätt i sömnen så jag vaknar av att de gör ont, men sov ändå okej några timmar.

När jag gick på toa imorse kände jag hur det tryckte i huvudet och jag var stopp i näsan… typiska migrän symtom för mig. Vågade dock inte ta min migränmedicin eftersom jag redan tar så mycket starka tabletter. Man ska inte blanda hur som helst utan att veta vad man gör. Så jag försökte lägga mig och hoppas på att migränen skulle försvinna.
Men det tog inte låg tid innan det blixtrade till, och kräkningarna kom.
Hade ont i höften samtidigt så jag kunde inte ta mig upp ur sängen..så jag låg halva dagen och spydde i en påse i sängen.
När man inte får böja sig framåt är de plötsligt besvärligt att kräka på toalett eller i en spann. Fy vilken dag!

Ibland måste man få gnälla, även om de alltid finns dem som har de värre…men de får de väl knappast bättre för att jag låter bli att gnälla?

Framåt eftermiddagen försvann huvudvärken och jag var plötsligt så tacksam över att bara ha ont i benet. Jag kunde äta igen, vilket behövs både för läkningen och blodvärdet. Satt till och med ute i solen och njöt en stund.

Vill passa på att tacka alla som hör av sig och tänker på mig.
Tack för presenter och kort.
Tack till svärmor som hjälp till med matlagning, tvätt, diskning, hämta Nellie och ta hand om mig i 2 dagar.
Och till mamma som kommer med lunch till mig imorgon och hämtar Nellie på dagis. 
Och såklart till min älskade sambo som tar hand om mig och barnen.
Till mina fina barn som är så förstående och hjälpsamma. Tack!

Grattis Lucas 11 år

juli-aug 047Idag fyller min älskade Lucas 11 år.
11 år…då är man ju stor…hur gick de till?

Dagen har firats här hemma med tacos & glass med mormor & farmor.

Idag fyller min nya höft en vecka…det har firats med morfin och frustration…. frustration över att allt går såå himla långsamt. Frustration över att jag inte kan göra någonting, inte ens fixa kaffe eftersom jag har en krycka i varje hand och inte kan gå utan. (Provade att gå ett steg utan från toalett till handfat..dumt, mycket dumt, det strafflukie 7år Lucas HCade sig!)

Men nu har en vecka gått, nu blir de nog bättre och bättre för varje dag!

allting-går1-300x225

Höftoperation- dag 5

Ganska jobbig dag, och mycket jobbig natt.
Mycket smärta, mycket frustration och ytterst lite energi.
Suttit ute i rullstolen en stund och fått lite sol, skönt!
Annars mest sovit. Imorgon är jag ensam hemma…barnen är på skola & dagis, sambon jobbar… men de fixar sig. Ska försöka låta bli att tappa kryckan. För då är de kört! (de händer hela tiden)

Min mobil har pajat oxå.. när man behöver den som mest.
Fick panik inatt när jag hade så ont så jag inte kunde resa mig, och jag inte visste vad klockan var. var rädd att jag skulle ta morfinet för tidigt, hade ingen aning om de hade gått 1 timme eller 7 sen jag tog sist. Tabletterna låg bredvid sängen, och till sist var jag tvungen att ta dem. Men sen vakna jag upp igen och kände samma sak.
Inatt måste jag se till att ha en klocka vid sängen.. och en lampa. Är van vid att lysa med mobilen men de gick ju inte. Tänk vad beroende man är av sin mobil.

Dag 4 – utskrivning

Lördag.. då ska man vara hemma och mysa med familjen, inte ligga här på sjukhus.
Så idag checkar jag ut från Trelleborgs Lasarett och beger mig hemåt. Känns bra!
Blev så himla mycket piggare av blodet igår… hade kanske varit ännu roligare om det var en bag-in-box rött de kopplat på mig..de var ju faktiskt fredag. Men rött som rött, och jag mår bättre.

20160819_100307Gissar dock på att värdena inte är helt tipp topp för jag är fortfarande yr, hör susningar i öronen och ser stjärnor framför ögonen emellanåt.

Både sköterskor och annan vårdpersonal har påpekat att läkaren var lite snål som bara gav mig en påse, trots mina låga värden.
Men det är blodbrist, så alla ni som kan, gå in på geblod.nu och registrera er för att bli hjältar! Varje droppe räknas!

Smärtmässigt mår jag helt okej… har dragit ner på morfinet, och de känns ändå bra. Nu hoppas vi bara vi kan hålla smärtan under kontroll hemma.


IMG_20160816_100607Längtar hem
…Jag har aldrig varit borta så här många dagar från Nellie, inte sett henne sen i tisdags innan operation, då hon vakade över mitt dropp.
Lucas & Simon har varit och hälsat på, och Lucas ringde och pratade en lååång stund igår. Mina fina barn.

Längtar även efter riktig mat!
Sverige är fantastiskt på många sätt. Att vi får mat på sjukhusen är toppen, men här får jag nog erkänna att jag är något kräsen.. Dessutom är korv inte min favorit mat, här verkar de älska  korv..

mera korv..
korv..
Korv...
mera Korv…

dag 3

Tack alla blodgivare
Tack alla blodgivare

Idag är det fredag, det har gått 3 dagar sedan operationen. Idag var lite av ett bakslag, tyckte jag mådde förvånansvärt bra i onsdags, dagen efter op. Men sen blev jag bara tröttare och tröttare. Blodvärderna sjönk. Imorse var mitt Hb på 72, så då fick jag blod. Tack alla blodgivare därute. Ni är alla hjältar!

Nu börjar jag piggna till igen. Smärtan är hanterbar, imorgon åker jag hem till familjen! Yeah!

 

 

 

jag överlevde

20160817_114707Den gamla höften är borta. En av de fulaste höftleder de sett, till och med 90åringarna låg i lä här.. Så ja de var väl dax att byta ut den helt enkelt!

 

Efter 20 timmar på uppvak kom jag idag ner till avdelningen igen.

Fantastisk personal (de flesta), fick eget rum… Så ja om de inte vore för att de gör skitont varje gång jag ska resa mig upp och jag går på ett helt apotek av små mystiska piller, så vore de bra.

Men jag överlevde… Och nu kan de bara bli bättre! Yeah!

Eller YOLO som mina barn skulle sagt ;)

sista dagen…

Sista dagen för mig & min höft tillsammans.. imorgon byts den ut mot en  keramikvariant.
Jag har hatat min höft många gånger, men nu börjar jag få panik.. och separationsångest..och vill inte alls göra mig av med den…

Jag har opererats många gånger, och aldrig varit rädd… men nu är jag de…
Jag är rädd för hur de blir efteråt, hur de blir för familjen när jag inte kan göra något, tre långa månader med hårda restriktioner  väntar. Jag kommer vara beroende av hjälp hela tiden…hatar den känslan!
Jag rädd för att jag blir gnällig och jobbig, rädd för komplikationer, rädd för att jag ska få nån syrebrist och få en hjärnskada, och rädd för att jag aldrig ska vakna upp igen.
Rädd för att ….

Jag är ju me20160806_172701dveten om att det är en väldigt liten risk….men risken finns där ändå. Varje operation är en risk. Jag jobbar inom vården och vet hur illa de kan gå…

Om jag dör, är min största rädsla att barnen ska skiljas åt.. att de inte får växa upp tillsammans. Nä nu får jag skärpa mig, klart som fan att jag inte ska dö.
Jag kommer säkert ha skitont ett tag, men sen…sen blir allt bättre & bättre. Och sen blir jag bättre än någonsin. Det är ju så de ska bli!

Nu ska jag väcka mina sömntutor och mysa så mycket jag kan…min sista dag på ett bra tag då vi verkligen kan mysa.. och lämna hemmet.

Födelsedagsfirande i Malmö

Just nu befinner jag mig på Quality Hotel View i Malmö med Lucas.
Vi är här för att fira hans födelsedag i förskott, eftersom jag är nyopererad och inte vet hur jag mår på hans födelsedag.

IMG_20160812_183255

Lucas blev så glad och överraskad när vi kom in på rummet och de hade pyntat med ballonger och serpentiner, och det väntade en korg med frukt & godis, och ett grattiskort. Tummen upp för toppen service hos hotellet. Nu vill han fira alla sina födelsedagar här haha.

Vi älskar ju att bo på hotell hela familjen. Men speciellt jag & barnen.
Och det är alltid kul när man kan få åka iväg med en och en så här.. även om de såklart är mysigt att ha med alla 3 oxå. (Men då kräver de en drink i baren och en bra lekhörna ;-) )

Vi har inte hunnit utforska hotellet riktigt än. Men än så länge är vi är super nöjda med rummet, servicen och hela atmosfären när man kliver innanför dörrarna på hotellet. Härlig stämning!

Restaurangen, frukosten och relaxavdelningen ska utforskas, och sen kan ni läsa om vad vi tycker på http://hellstromblom.st/.

Kika gärna in och kolla om våran klätterdag. i Söndags oxå.

 

 

 

 

nedräkning

Börjar bli stressad över att operationsdagen snart är här.

Inte själva operationen som gör mig nervös, utan tanken på att jag är fast hemma i flera månader efteråt. Jag får inte böja mig ner, inte gå utan 2 kryckor.. jag kommer behöva hjälp med allt. Hatar att be om hjälp!

Därför vill jag fixa massa innan operationen.. men istället springer jag runt som en yr höna med hjärtklappning och får inget vettigt gjort.